Bakgrund och syfte
Närstående till patienter som vårdats på en intensivvårdsavdelning (IVA) har varierande erfarenheter från tiden då intensivvården pågick. För anhöriga innebär vistelsen på en IVA bland annat att de har mycket kontakt med vårdpersonalen. De närstående vänder sig till de läkare och sjuksköterskor som vårdar deras anhöriga, både för att få information och för att få andra behov tillfredsställda. Syftet med denna studie var att generera kunskap om vilka behov som är angelägna för vuxna patienters närstående, enligt bedömningar av vårdpersonalen (läkare, sjuksköterskor och undersköterskor) inom intensivvård i Norge och Sverige. I studien skildras de patientvårdande yrkesgruppernas olika antaganden om behov. Vidare beskrivs vårdpersonalens åsikter om vem/vilka som har ansvaret för att identifiera närståendes behov på IVA.

Design och metod
I denna tvärsnittsstudie deltog 917 personer av den vårdpersonal som arbetade på 21 IVA, fördelade på åtta akutsjukhus i två storstadsområden, det ena i Norge (n=3) och det andra i Sverige (n=5). I Norge deltog 275 sjuksköterskor (ssk) och 36 läkare från 6 kirurgiska IVA (KIVA) och 3 medicinska IVA (MIVA). I Sverige deltog 292 ssk, 78 läkare och 229 undersköterskor (usk) från 9 KIVA och 3 MIVA. Deltagarna fick besvara ett frågeformulär bestående av instrumentet Critical Care Family Needs Inventory (CCFNI) samt några demografiska frågor. Ytterligare två frågeställningar ingick som berörde vem/vilka de ansåg vara ansvarig/-a för identifiering av de närståendes behov samt om de uppmuntrade de närstående att delta i sina anhörigas vård på IVA. Separata explorativa faktoranalyser utfördes för respektive urval i Norge och Sverige på strukturerade data från CCFNI. Även deskriptiva statistiska analyser utfördes och textdata behandlades via manifest innehållsanalys.

Resultat
De behov som ansågs vara viktigast för närstående är relaterade till olika former av bemötande. Närstående har behov av att möta vårdpersonal som informerar och som lyssnar med lyhört öra, behov av uppmärksamhet och stöd, behov av att känna tillit till vårdarnas förmågor samt behov av olika praktiska resurser, till exempel övernattningsmöjligheter på IVA och sjukhuset. Oavsett yrke skattade vårdpersonalen i båda länderna samma fem behovsvariabler som viktigast för de närstående, nämligen: (1) Att få uppriktiga svar på sina frågor, (2) att bli förvissade om att patienten får bästa möjliga vård, (3) att känna att vårdpersonalen bryr sig om patienten, (4) att få begripliga förklaringar samt (5) att få telefonbesked om patientens tillstånd förändras.

Variationer i vårdpersonalens antaganden om behov hos närstående visade sig ha ett samband med deras yrke, erfarenheter, kön, IVA-specialitet och ålder. Exempelvis ansåg norska och svenska ssk det vara viktigare, jämfört med läkarna, att de närstående får ett gott bemötande. En majoritet av vårdpersonalen ansåg att ssk bär ansvaret för att identifiera behov hos de närstående på IVA. Det fanns dock stora åsiktsskillnader i den frågan mellan läkare, ssk och usk som var verksamma på KIVA i de båda länderna. För att få struktur på de olika behov som vårdpersonalen angett och på de varierande antaganden om behov som de uttryckt, används (i avhandlingens ramberättelse) en modell inspirerad av Hesook Suzie Kims domäner. Modellen är också användbar för att sätta in dessa antaganden om behov i ett empiriskt och kliniskt sammanhang. Behoven struktureras enligt följande: Behov som är relaterade till närstående-vårdpersonaldomänen, behov som är beroende av praktikerdomänen samt behov som är relaterade till omgivningsdomänen. Med hjälp av strukturen kan man se samband mellan olika antaganden som är relaterade till behov hos de närstående; exempelvis tycks utrymmet på patientsalarna (omgivningsdomänen) påverka vårdpersonalens åsikter om hur många av de närstående som kan komma samtidigt för att besöka sina sjuka anhöriga på IVA (praktikerdomänen).

Slutsatser
Vårdpersonalen är enig om att det viktigaste för närstående är att få ett gott bemötande av vårdarna. De behov som vårdpersonalen uppfattade är i huvudsak relaterade till närstående-vårdpersonaldomänen, men vårdpersonalen uppmärksammade också att närstående har andra individuella behov och behov som är kopplade till relationen med patienten.