Vårdutnyttjande undersöktes genom semistrukturerade intervjuer i hemmet hos 69 före detta patienter med tecken på hälsoproblem lång tid efter brännskadan. Hälften av dessa hade fortfarande kontakt med vården på grund av sin brännskada i genomsnitt 8 år efter skadan. De hade svårare än andra med enkla vardagsgöromål, handfunktionen var sämre och de hade problem att klara sitt arbete. Individens personlighetsdrag såsom stresskänslighet och äventyrslystnad betydde dock mera för vårdutnyttjandet än skadans svårighetsgrad. Personlighetsdraget social konformitet var lägre hos dem som hade kontakt med vården och i en separat studie av patienter som skadades 1-6 år tidigare visade sig social konformitet även vara associerat med upplevd brännskadespecifik hälsa.

Patienterna rapporterade få minnen av negativa vårdupplevelser. Av de förekommande var känslan av maktlöshet vanligast. De flesta var nöjda med vården då patienttillfredsställelse undersöktes med PS-RESKVA. Tillfredsställelsen var högst när det gällde kontakten med vårdpersonalen och lägst beträffande behandlingsinformationen. Patienttillfredsställelse undersöktes i två separata grupper av patienter, dels 1-6 år efter brännskadan och dels prospektivt 1 år efter skadan. Patienttillfredsställelse var associerat med individuella faktorer men inte med brännskadans karaktär. De individuella faktorerna var framför allt personlighetsdrag och hälsoskattningar relaterade till interpersonella relationer, men även ålder, utbildning och symtom på posttraumatisk stress. Överlag var dock sambanden svaga till måttliga. En slutsats är att PS-RESKVA är ett mått som inte påverkas mycket av faktorer relaterade till skadan och individen. Det är därför möjligt att PS-RESKVA mestadels speglar, hittills outforskade, faktorer relaterade till vårdens karaktär och genomförande. Sammantaget ger dessa studier preliminärt stöd för användningen av PS-RESKVA för utvärdering av patienttillfredsställelse efter brännskadevård.