Nätverksträff den 16 mars 2004 i Göteborg                                                         
föregående sida

Samlade var: Catarina Larsson, Malmö, Grazina Wojnicki-Johansson, Jönköping, Maria "Mia" Henricsson, Borås, Marianne Lindblad, Fridh, Jönköping, Mona Ringdahl, Göteborg, Monica Magnusson, Uppsala, Irene Mårtensson, Halmstad, Lottie Orwelius, Linköping, Sissel Lisa Storli, Tromsö, Norge, Carl Bäckman, Norrköping, Cecilia Glimelius Petterson, Kristianstad, Isabell Fridh, Göteborg, Christina Takman, Oslo, Norge, Doris Christensen, Hilleröd, Danmark, Ingrid Egerod, Köpenhamn, Danmark, Lennart Löf, Örebro, Anetth Granberg Axéll, Helsingborg, Ingegerd Bergbom, Göteborg, Sue Harden, Malmö, Thomas Eriksson, Göteborg och Ingvar Fridh, Göteborg.

Inom omvårdnadsforskning ICU delirium ser vi mera utvecklingen av ICU delirium som en process där givetvis den akuta sjukdomen/olycka eller  större operationen är grunden, basen för utvecklingen, men vi ser även att andra faktorer  påverkar  utvecklingen som t.ex. det vi kallar ICU stressorer.

En definition av begreppet stressor som är bra att använda är Lennart Levis definition av begreppet stressor:

 “Stressorer är de påverkningar och krav av fysiska, psykiska och sociala faktorer som framkalla stress och stressreaktioner"

De fyra ICU stressorer med syfte på miljö är sedan 80-talet: Restraint, Sensory overload, Sensory underload och Sleepdeprivation.

Restraint.
IVA patienten är i det akuta läget och genom hela den intensiva fasen, bildligt talat (genom åtskilliga drän, katetrar och elektroder , sonder)  bunden i sängen  i planläge på rygg. Patienten kan känna sej nedtryckt , fångad och orörlig. Dessutom påverkar vi patientens rörelseförmåga genom sedering, analgetika  och ibland även muskelrelaxantia. Vissa patienterna utvecklar förändrad kroppsuppfattning (body image). Att vara "bunden" i sängen ger stelhet i armar och ben. Den naturliga förmågan att röra sej avtar  och patienten förlorar förmågan att kontrollera sina rörelse.

Sensory Overload.
Central i hjärnan finns en liten knutpunkt, Formatio reticularis, där all sensorisk stimuli ( syn, hörsel lukt smak och känsel ) går in igenom och vidare ut i CNS.  Dessa stimuli (impulser)  bör vara inom en viss nivå för att  inte överaktivering ska ske, eftersom även blodtryck, puls, sömn och vakenhet regleras genom detta reticular  activating  system (RAS). Efter impulser av överaktivering strävar RAS efter normalläge som en del av den normala hemeostasen. Genom den intensiva ständiga  överstimulering genom ljud, ljus vård och behandling som en IVA patient utsätts för så sker en överaktivering av RAS som ger patienten ett kraftigt stresspåslag.

Sensory underload.
Samtidigt som patienten utsätts för  överstimulering  inträffar efter en tid att patienten blir understimulerad. Det är trist och tråkigt att vara IVA patient. Alla de vanliga ljuden, dofterna, musiken, anhöriga och alla andra positiva stimuli som vi har i vårt vanliga verkliga liv finns inte på IVA . Nivån av positiv stimuli till RAS avtar och  patienten blir understimulerad.

Sleep Deprivation.
IVA patientens sömn är störd genom metabolisk påverkan och genom överstimulering. Respiratorpatienten har under sin första  vecka på IVA liten mängd sömn av stadie 4 och REM sömn. Störningar av dygnsrytmen är vanlig. Extuberade patienter kan trots alla yttre möjligheter vara rädda för att sova.   Den höga ljudnivån på IVA är en av de stora orsakerna till patientens sömnstörningar. Vid sömn hemma är det ca 20-25 dB ljudnivå, på en vårdavdelning nattetid ca 35 dB. Patienter inom IVA utsätts i regel på natten för en ljudstyrka på ca 60-70 dB och dagtid IVA har vi 70-90 (100) dB.

Detta var en kort inledning till dagen.